URINVÄGSPROBLEM HOS KATT – IDIOPATISK CYSTIT, FIC.

Symtom från de nedre urinvägarna hos katt är mycket vanliga. De kan visa sig som smärta från urinvägarna, blod i urinen, att katten gör frekventa försök att urinera och urinerar små mängder urin, ofta utanför kattlådan. En rad orsaker som t.ex. urinsten, infektion eller inflammation kan ligga till grund för dessa besvär, men i ca 60 -70% av fallen hittas inte grundorsaken. Detta sjukdomstillstånd kallas idiopatisk (okänt ursprung) cystit, FIC.

  

Stress anses vara en viktig orsak till FIC och studier visar att katter med FIC reagerar annorlunda på stress än andra katter.¹ De visar en större tendens till ökad törst och aptit, högre urineringsfrekvens och pälsputsning när de utsätts för stress än andra katter.²

 

Hos katter med FIC innehåller urinen en lägre koncentration av glukosaminoglykaner och urinblåsans vägg visar en ökad genomsläpplighet vilket kan leda till att retande substanser i urinen påverkar urinblåsans vägg som inflammeras.¹

 

Sjukdomen förekommer hos han- och honkatter i alla åldrar, men är vanligast hos medelålders (7-10 år gamla) katter och det är vanligare att en katt med FIC bor i ett hushåll med flera katter. Konflikt med en annan katt i hushållet är den faktor som oftast identifierades i en studie där man tittade på miljöfaktorer och beteendefaktorer som var associerade med FIC.²

 

I de flesta fall avklingar symtomen på FIC utan behandling inom 5 till 7 dagar, men katten bör behandlas eftersom tillståndet är mycket smärtsamt och kan leda till beteendeförändringar. ^{1, 3}

 

  

Det finns en rad enkla åtgärder som kattföräldrar kan göra för att underlätta för katter som lätt drabbas av FIC. Det rör områden som att se över kattens miljö och att skapa en trygg doftmiljö eftersom katter kommunicerar mycket med dofter samt att optimera kattens vatten- och foderintag. Var mycket uppmärksam på hur ofta katten kissar och uppsök omedelbart veterinär om katten kissar betydligt mindre än den brukar eller helt slutar att kissa.

 

• Det är viktigt att katten får i sig mycket vätska. Ha flera vattenskålar på olika ställe och byt vatten dagligen. Ett tips är att frysa in små mängder vätska från tonfisk konserverad i vatten och lägga en sådan ”istärning” i vattenskålen per dag. Vattenfontäner som håller vattnet smakligt och friskt finns att köpa i fackhandeln.

 

• Ge om möjligt katten burkmat (för ökat vätskeintag) och torrfoder av hög kvalitet och relativt lågt energiinnehåll. Övervikt anses vara en riskfaktor för FIC.²

 

• De flesta veterinärkliniker säljer specialfoder för katter med urinvägsproblem.

 

• Ge katten kompletteringsfoder innehållande N-Acetyl D glukosamin, en substans som ingår i urinväggens slemhinna.⁴ Koncentrationen av glukosamin i urinen höjs och hjälper till att bibehålla det skyddande lagret i urinblåsans slemhinna.⁵

 

• Koppla in FELIWAY Optimum Doftavgivare i ditt hem för att ge katten trygghet och minska oro som kan vara en bidragande faktor till sjukdomen. Feliway OPTIMUM ger katten både ett tydligt budskap om trygghet i reviret och harmoni mellan katter som bor i samma hushåll. Den har tagits fram efter flera års forskning på kattens doftspråk och vilka budskap de kommunicerar med. Studier i hushåll med en eller flera katter visade att FELIWAY Optimum får katter att bättre än någonsin känna sig trygga och harmoniska i alla vardagssituationer inkluderat konfliktsituationer i flerkatthushåll. Kattföräldrarna uppfattade också att katterna var mer positiva och glada.⁶ 
   
  Att undvika att katten utsätts för stress anses idag vara en viktig faktor för att förhindra uppkomst och återfall av FIC. Försök identifiera vad som gör din katt orolig. Förändringar som flytt till ny bostad, ommöblering, nya möbler, nya familjemedlemmar både två och fyrbenta, kan vara oroande för katten som känner att den inte har kontroll över sitt revir (ditt hem).

 

Skapa en kattvänlig miljö i ditt hem.

Se till att du har kattens resurser utspridda på olika ställen i hemmet. Om du har fler än en katt i hemmet ska du ha lika många toalådor som antalet katter + en till. De ska stå på undanskymda platser i hemmet där katten känner sig säker och på olika platser så att katter i flerkatthushåll inte behöver sitta bredvid varandra när de ska gå på toa. Toalådorna ska ha en in- och en utgång för att undvika att en annan katt blockerar katten från att komma till eller från lådan. De flesta katter föredrar finkornig, mjuk kattsand. Rengör toalådorna dagligen.

 

Katter vill ha flera gömställen och utkiksplatser, gärna högt belägna. Låt dem även ha tillgång till rejäla klösbrädor. Katter måste få utlopp för sin jaktinstinkt, ge dem leksaker av olika slag. Se till att ha några framme och att även ha några att byta mellan, eftersom katterna tröttnar på dem när de ligger framme för länge.

 

En mat och en vattenskål till varje katt, även dessa på olika platser i hemmet. Vattenskålarna ska inte stå bredvid matskålarna eftersom katter i naturen äter och dricker på olika ställe. 
 
Skapa en doftmiljö som respekterar kattens behov av doftkommunikation; undvik parfymerad kattsand, doftljus och liknande. Torka inte av de ställe där katten brukar ansiktsmarkera eftersom dessa är viktiga för kattens trygghet och orientering i sitt revir.

 

   

1. Gunn-Moore, D. A. 2003. Feline lower urinary tract disease. Journal of Feline Medicine and Surgery 5, 133-138

2. Cameron, M. E. et al. 2004. A study of environmental and behavioral factors that may be associated with feline idiopathic cystitis. Journal of Small Animal Practice vol 45, 144-147. 3. A Hoppe. 2003. Vanliga urinvägsproblem hos katt. Doggy Rapport, nr 1 årgång 27.

4. Gunn-Moore, D. A. 2000. Update on Feline Lower Urinay Tract Disease (FLUTD). Ralston Purina Lecture in Feline Medicine, University of Edinburgh.
5. Gunn-Moore, D. A.,Shenoy, C. M. 2003. Oral glucosamine and the management of feline idiopatic cystitis. Journal of Feline Medicine and Surgery 6pp 219-225.

6. De Jaeger, X., Meppiel L., Endersby S., Sparkes A.H. 2021. An initial open-label study of a novel pheromone complex for use in cats. Journal of Veterinary Medicine, 11, 105 – 116