Parvovirus, även kallat smittsam fosterdöd
Parvovirus leder till stenfoster och dödfödda grisar. Porcint parvovirus (PPV) är den vanligaste diagnosen vid ökat förekomst av dödfödda grisar i grisbesättningar1. Det orsakar reproduktionsproblem som visar sig som stenfoster, små kullar och högre omlöpningsprocent. Symtomen beror på när smittan sker under dräktigheten2 (figur 1).
Figur 1. Effekter på foster vid smitta av parvovirus under dräktigheten. |
Infektion hos icke-dräktiga djur ger inga symptom. Hos dräktiga djur tror man att virusinfektionen börjar när viruset förökar sig i tonsillarna och näshålan. Efter 1-3 dagar sprider sig viruset till lymfsystemet, därifrån sprider det sig till fostren och efter cirka 15 dagar orsakar det infektion i moderkakan3. Det är mycket karakteristiskt för parvovirus att dödfödda grisar har olika storlek, eftersom grisarna smittas vid olika tidpunkter i livmodern.
Antalet fall av PPV2 kan vara högre än vad som antas, eftersom många inte skickar in provmaterial för diagnostisering på laboratorium eftersom de inte misstänker PPV2. Många suggor vaccineras mot PPV, men de skyddas inte nödvändigtvis mot genotyp 2 (PPV2). Vilken genotyp som dominerar i Sverige kan vara intressant att undersöka. Vissa lantbrukare upplever därför stenfoster i sina besättningar även om de vaccinerar mot parvovirus.
Hämta plansch och schema för övervakning av stenfoster på svenska/engelska på sidan |
Symtom på parvovirus hos suggan
Symtomen för de två genotyperna av parvovirus PPV2 och PPV1 liknar generellt varandra. Diagnostik är därför nödvändig för att skilja mellan de två.
Inte alla vacciner ger korsimmunitet mot genotyp 2 och det kan därför uppstå en situation där suggorna inte är tillräckligt skyddade mot genotyp 2 trots vaccination. Istället förklaras försämrade reproduktionsresultat med andra orsaker. På detta sätt fortsätter viruset att leva vidare i besättningen.
Vid smitta med parvovirus har suggan eller gyltan sällan symtom. Men om de är dräktiga sätter viruset sin prägel på reproduktionen, där du kan uppleva:
|
Förebyggande och behandling av parvovirus hos suggan
Mer än 0,5 stenfoster i genomsnitt per kull bör väcka misstankar om smitta med parvovirus. Tala med din veterinär om att få testa besättningen för PPV. PPV (parvovirus) är en virusinfektion och kan inte behandlas med antibiotika. Det är dock möjligt att förebygga parvovirus med vaccination. Sedan 2015 har genotyp 2 (PPV2) varit den mest dominerande typen i Danmark.
FAQ om parvovirus PPV
När bör jag testa besättningen för PPV?
Om du, trots vaccination, fortsätter att se försämrade reproduktionsresultat och mer än 0,5 stenfoster i genomsnitt per kull bör du prata med veterinären om att skicka in material för diagnostik.
Vad är skillnaden mellan parvovirus genotype 1 och parvovirus genotype 2?
Symtomen liknar varandra mycket. Genotyp 2 har varit den vanligaste typen sedan 2015, och det kan påverka hur väl ditt vaccin täcker.
Kan PPV behandlas med antibiotika?
Nej, parvovirus är ett virus och kan inte behandlas med antibiotika men du kan förebygga med vaccination.
Källor:
1Veterinært Laboratorium, Kjellerup, Danmark
2Mengeling et al., 2000, "The effect of porcine parvovirus and porcine reproductive and respiratory syndrome virus on porcine reproductive performance", in Animal Reproduction Science, vol. 60-61, juli 2000, s. 199-210
3Diseases of Swine, 10th ed., s. 450