Parvovirus (PPV) hos grisar

Parvovirus, även kallat smittsam fosterdöd, är den vanligaste diagnosen vid ökat förekomst av dödfödda grisar i grisbesättningar

Parvovirus, även kallat smittsam fosterdöd

Parvovirus leder till stenfoster och dödfödda grisar. Porcint parvovirus (PPV) är den vanligaste diagnosen vid ökat förekomst av dödfödda grisar i grisbesättningar1. Det orsakar reproduktionsproblem som visar sig som stenfoster, små kullar och högre omlöpningsprocent. Symtomen beror på när smittan sker under dräktigheten2 (figur 1).

PPV Parvovirus påverkan av foster under dräktigheten_Ceva

Figur 1. Effekter på foster vid smitta av parvovirus under dräktigheten.

Infektion hos icke-dräktiga djur ger inga symptom. Hos dräktiga djur tror man att virusinfektionen börjar när viruset förökar sig i tonsillarna och näshålan. Efter 1-3 dagar sprider sig viruset till lymfsystemet, därifrån sprider det sig till fostren och efter cirka 15 dagar orsakar det infektion i moderkakan3. Det är mycket karakteristiskt för parvovirus att dödfödda grisar har olika storlek, eftersom grisarna smittas vid olika tidpunkter i livmodern.

   

Antalet fall av PPV2 kan vara högre än vad som antas, eftersom många inte skickar in provmaterial för diagnostisering på laboratorium eftersom de inte misstänker PPV2. Många suggor vaccineras mot PPV, men de skyddas inte nödvändigtvis mot genotyp 2 (PPV2). Vilken genotyp som dominerar i Sverige kan vara intressant att undersöka. Vissa lantbrukare upplever därför stenfoster i sina besättningar även om de vaccinerar mot parvovirus.

   

Hämta plansch och schema för övervakning av stenfoster på svenska/engelska på sidan

Tips och Råd

Räkna stenfoster mummies_Ceva

Symtom på parvovirus hos suggan

Symtomen för de två genotyperna av parvovirus PPV2 och PPV1 liknar generellt varandra. Diagnostik är därför nödvändig för att skilja mellan de två.

Inte alla vacciner ger korsimmunitet mot genotyp 2 och det kan därför uppstå en situation där suggorna inte är tillräckligt skyddade mot genotyp 2 trots vaccination. Istället förklaras försämrade reproduktionsresultat med andra orsaker. På detta sätt fortsätter viruset att leva vidare i besättningen.

Vid smitta med parvovirus har suggan eller gyltan sällan symtom. Men om de är dräktiga sätter viruset sin prägel på reproduktionen, där du kan uppleva:

  • Oregelbundna omlöpningar
  • Små kullar
  • Sena grisningar
  • Döda grisar och mumifieringar
  • Kastningar/aborter av grisar med olika storlek
Stenfoster_mummies_parvovirus PPV_Ceva

Förebyggande och behandling av parvovirus hos suggan

Mer än 0,5 stenfoster i genomsnitt per kull bör väcka misstankar om smitta med parvovirus. Tala med din veterinär om att få testa besättningen för PPV. PPV (parvovirus) är en virusinfektion och kan inte behandlas med antibiotika. Det är dock möjligt att förebygga parvovirus med vaccination. Sedan 2015 har genotyp 2 (PPV2) varit den mest dominerande typen i Danmark.

Hur diagnostiserer man parvovirus?

Korrekt diagnostisering är viktigt för att välja rätt åtgärder i besättningen, eftersom flera reproduktionssjukdomar ger samma symptom. Det gör det lätt att förväxla PPV med andra reproduktionssjukdomar, och viruset kan fortsätta att orsaka förluster och misslyckanden i reproduktionen.

Speciellt hos unga suggor bör många stenfoster, omlöpare och små kullar väcka misstankar om infektion med parvovirus i besättningen. Använd till exempel tumregeln: om det finns fler än 0,5 stenfoster i genomsnitt per kull bör man misstänka parvovirus och få besättningen testad.

För att undersöka om symtomen beror på parvovirus måste veterinären skicka in material för diagnostik till ett laboratorium. Veterinären kan ta vävnadsprover från fostrens njurar, lungor och lever eller skicka in minst tre svarta, tre bruna och tre vita foster med fosterhinnor från olika kullar till laboratoriet. Därefter skickas vävnadsproverna för genotypning för en slutlig diagnos. Utan diagnostik är det omöjligt att skilja mellan de två genotyperna, PPV1 och PPV2.

Fostren kan frysas utan att provmaterialet skadas.

       

FAQ om parvovirus PPV

När bör jag testa besättningen för PPV?
Om du, trots vaccination, fortsätter att se försämrade reproduktionsresultat och mer än 0,5 stenfoster i genomsnitt per kull bör du prata med veterinären om att skicka in material för diagnostik.

Vad är skillnaden mellan parvovirus genotype 1 och parvovirus genotype 2?
Symtomen liknar varandra mycket. Genotyp 2 har varit den vanligaste typen sedan 2015, och det kan påverka hur väl ditt vaccin täcker.

Kan PPV behandlas med antibiotika?
Nej, parvovirus är ett virus och kan inte behandlas med antibiotika men du kan förebygga med vaccination.

   

Källor:

1Veterinært Laboratorium, Kjellerup, Danmark

2Mengeling et al., 2000, "The effect of porcine parvovirus and porcine reproductive and respiratory syndrome virus on porcine reproductive performance", in Animal Reproduction Science, vol. 60-61, juli 2000, s. 199-210

3Diseases of Swine, 10th ed., s. 450

   

Tillbaka till toppen